Livet enligt mig: Gamla dagböcker o fotoalbum :) Vilka minnen !

Var till mamma och fick med mig en stor låda som innehöll gamla dagböcker och fotoalbum . Jag har alltid tyckt om att skriva vilket resulterade i att jag under flera år skrev dagbok. Vilket var himla tur för så roligt jag haft att läsa dessa . Några var oskyldiga, dom från ca 7 års ålder...sen blev det lite värre :) Vad jag har kommit fram till är att jag haft ett roligt liv med många fina vänner som kommit och gått under dessa år. Flera av dessa vänner har jag kvar och det är jag otroligt tacksam för. Några har man tappat efter vägen ,för så är väl livet . Men det betyder inte att dom förvinner från mitt liv utan dom finns kvar i mitt minne och även i mina dagböcker och foton. När jag läser dagböckerna från ungdomen och framför allt från tonåren så slår det mig några saker . Jösses,så stora känslorna var ! Det var kärlek och hat,stort o smått för att sedan vända i ett nafs. Allt var så stort och man trodde att livet skulle ta slut om den där killen inte ville ha en just då. Sen nästa stund var det nån annan som var intressant och man kunde inte alls förstå varför man ville ha den andra..Man var ledsen och glad och så stora känslor som vi inte alls har i vuxen ålder. Nu förstår jag våra tonåringar, varför humöret svänger fortare än en kolibri. Man får nog inte glömma bort det när man vill "strypa" dom för dom överreagerar så :) Sen slog det mig åxå att så mycket vännerna betydde och vi gjorde ju saker ihop varje dag. Fanns inte många sidor då jag låg hemma och inte gjorde någonting. Det var något varje dag och man umgicks på ett annat sätt än nu . Det var alltid någon man kunde göra något kul med och man åkte till varandra utan att ringa innan :) Sen att föräldrarna lät en vara ute utan att vara orolig är ju bra. Men det fanns inte så mycket "farligt" på den tiden. Sen gick man aldrig ensam ändå utan vi tog hand om varann . Jag var ganska vild ändå fast det hade jag nästan förträngt . Vi kunde lifta till "Valsberget" ( jag o Anette ) utan att veta hur vi skulle ta oss hem Men lustigt nog så löste det sig alltid . Det var mycket fest även från tidig ålder, fast det kommer aldrig mina barn att få veta . Kommer ihåg första killen man var helt galen i och där vi fick ihop det under flera gånger under årets lopp, Peter Larsson...med sin moppe "Charlotte" :) Alla killar som vi spanade in hos varann jag och Lotta. Första gången...Jag var som sagt var karltokig redan i tidig ålder och det var många killar som kom och gick. Tur man inte var intim med alla ;) När jag läste så insåg jag att jag glömt bort så många, vem är den och den ? Varför skrev jag inte ner efternamnen på alla. Så några kommer jag inte alls ihåg vem den personen var/är . Om man skulle vara lika aktiv idag som nu så hade man nog behövt nån form av energitablett för att orka med allt . Man orkade vara ute och festa för att sedan fara och jobba. Jag jobbade ju extra redan från 13 års ålder, men festade givetvis inte då .Tänk om ungarna idag kunde få jobba lite istället för att bara förvänta sig att få pengar så fort dom vill ha. Vad jag insåg åxå var att redan då var sjuk ofta,ett otursbarn i det avseendet. Nästan jämnt feber, barnsjukdommar och huvudvärk .Huvudvärken var nog Hortons redan då . Sen var jag tydligen kroppsfixerad redan då, snacka om att man har en sne bild på sig själv. Var inte ett dugg tjock, men tyckte det då. Hade jag haft den kroppen idag hade jag vart överlycklig ! Det är jag ledsen över att jag inte kunde se då . Hatade mitt hår redan då, men har nu förlikat mig med mitt rufs :) Bättre hår än utan ! Hade kunnat skriva hur mycket som helst men ni får kika på lite gamla bilder... Vill säga tack till alla som funnits i min ungdom och som fortfarande finns kvar <3<3<3 Älskar er alla !