I dag har vi varit på Patriks farmors begravning. Trots att jag inte hunnit känna henne så väl så är det alltid sorgligt med begravningar. Så fort klockorna börjar ringa så börjar mina ögon att rinna.
Jag minns min älskade mormors och morfars begravningar. Usch,vad jag grät !
Det är så trist att mista människor som man älskar och jag önskar man var mer rädd om varann .
Så ge varann en extra kram idag och säg till någon vad den personen betyder för dig.
Kram på er alla <3<3<3
Ju äldre vi blir dessto fortare går tiden, svårigheterna för oss närmare verkligheten. Så fint du beskrev det hela Cathrin! Vi kramar om varandra och sänder kramar till er två ifrån oss.
SvaraRadera