Som jag nämnde i går på FB så..-Små barn små bekymmer, Stora barn ,stora bekymmer!
Ledsen ni som har små barn och har det jobbigt...det blir inte lättare!
Min 18-åring har det inte lätt i livet...han vet nog inte riktigt vad han vill med livet..
Vem vet det egentligen, jag vet fortfarande inte vad jag vill göra...
Det svänger för honom snabbt och jag försöker som den Curlingmamma jag är att sopa vägen framför honom så det ska vara en fin plan yta att glida på.
Men nu börjar jag bli trött och börjar äntligen inse att jag inte kan fortsätta så.
Känns hårt men det är nu dax att släppa taget och låta honom i värsta fall kraschlanda!
Hemska tanke, men jag gör honom ingen tjänst.
Helt plötsligt i går ville han bli Kock!!
Till saken hör att han har inget som helst intresse av mat ! Han äter ju nästan aldrig och visar sig aldrig i köket! Han har aldrig lagat mat...kanske en-två gånger möjligtvis.
Jag räknar inte att steka en hamburgare som en merit till att bli kock ;)
Vad gör man ? Men efter lite samtal så kanske han tills vidare ialf ska börja den nya utbildningen som var tänkt från början....sen får vi väl se.Men som sagt det är nu hans val och hans resa...inte min.
Så alltså..små barn....stora barn...
Men jag älskar min son trots allt :) <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar